Ateljen

 

Jag har en klassisk bakgrund genom studier av antiken som kanske till viss nyans återspeglas i mina verk. Jag jobbar framför allt med skulpturer i naturmaterialet trä, även om jag som konstnär är rastlös och inte vill stanna kvar i några traditioner utan utforskar ständigt nya material och uttryckssätt.


Mina arbeten befinner sig ofta i skärningspunkten mellan nutid och historiska tillbakablickar. Under det senaste åren har dock fokus legat på nutiden och mina omfattande projekt där formen mer och mer löses upp.  


Jag ställer frekvent ut både på konsthallar och välrenommerade gallerier . Dessutom har jag medverkat på ett flertal jurybedömda utställningar. Jag jobbar även med gestaltning av offentliga utsmyckningar.




Jag har min atelje på landsbygden och håller fokus på hantverks begreppet. Jag jobbar utomhus helt för hand med hjälp av en täljhäst enkla handverktyg. Naturen i sig är en inspiration och väder och vind gör sig ständigt påminda.


I mina träskulpturer handlar om att väcka liv i ett trästycke med stämjärn och träklubba. Mina verktyg som i stort sett är samma idag som på medeltiden.Arbetesprocessen är långsam och följer virkets rörelser och fibrer.


Miljöhänsyn, hållbarhet och återbruk knyts samman och löper som en röd tråd genom min konstnärliga verksamhet.  


Jag jobbar ju helst med färskträd, ibland lönn som växer på tomten. Det finns även en hållbarhetstanke bakom det. Jag försöker vara så resurssnål som möjligt. Under höst och vinter beskär jag lönnarna. Då tar jag de grenar jag behöver och får då ämnen till mina skulpturer. Vilket gör att trädet fortsätter att växa och om några år igen har jag nya grenar att beskära. Det är en hållbar produktion till 100 %. Jag tar även tillvara på träd som vält av kraftiga höststormar. Ibland skänker villaägare fruktträd som de beskärt till mig. När man jobbar med färskträd så gäller det att ständigt hålla virket fuktigt. Detta för att förhindra sprickbildning. Jag bruka blöta ner mina skulpturer efterhand som jag jobbar. För att skapa en långsam torkprocess.



 Foto: Olle Niklasson

Del av recension av Bo Borg  


Hårdslöjd är i vanliga fall hemslöjdens domän, men Annika Wennberg visar att det finns så många också konstnärliga uttryck i trähantverket som inte bara är teknikuppvisning. Tvärtom frestas man säga. Visst finns här hantverkskunskaper, inte tu tal om den saken, men här råder konsten och dess uttryck.  Hennes verk är annorlunda och egna och det är ett skäl till att de är så starka. Visst märker man av både uttryck och titlar att konstnären har avsikter och vill styra vår perception. Men det görs med vetskapen att det här är konst och att upphovskvinnan därför också vet och vill att det betyder vad vi åskådare vill att det ska betyda. Och hos oss startar den processen när vi tycker att verken känns angelägna. Och det gör det här verken med knotig emfas.


Det är anslående hur hon med tillsynes enkla medel (det är det säkert inte) lyckas fånga ett uttryck eller en karaktär, kroppshållning eller statement. Vilken benådad kombination av konstnärlig blick, hantverksskicklighet och beslutsamhet hon visar på olika uttrycksfulla sätt. Det här är skulptur utöver det vanliga. I en tid när allt möjligt kallas skulptur bara för att det gjutits i brons i Thailand, känns det fint med nån som tar ansvar för hela kedjan i sitt skapande, från idé till slutligt utförande.


Hon har också en akademisk bakgrund med studier av bland annat antikens kultur. Det har också satt sina spår. Hon liksom svävar över tidsepokerna och tar upp sådant hon fastnar för, och som hennes bilder behöver för att hitta fram till det hon är ute efter.


Bo Borg

https://boborg.se/2019/11/02/annika-wennberg-galleri-lucifer-i-skovde/

Mina verktyg

Här är några av mina grundverktyg. Det räcker ganska långt med några stämjärn, kniv och en bandkniv. Jag hugger ut det mesta med platta stämjärn. Vanlig kniv och bandkniv använder jag mig också av. Några av stämjärnen är handsmidda och skickligt härdade, de håller skärpan bäst. Jag jobbar helt för hand med färskträ. Jag börjar med att klyva ämnet, för att sen såga ut formen och till sist hugga ut skulpturen. Överst på bilden syns min unika träklubba som jag tillverkat efter en förebild från 1600-talet. Originalet finns bland verktygssamlingen på Skokloster. Den lilla vinkeln gör att man alltid slår rakt mot stämjärnet. Skoklosters verktygsamling är unik i Europa. På många andra håll slängs verktyg som byts ut eller förstörts genom slitage. Men här har de sparats.