Jag återskapar de sekvenser av nutiden som kommer till mig på samma sätt som man kan höra genom väggarna i ett lyhört hus. Visuellt försöker jag förstå vad som händer när olika ytor möter varandra. Gestaltningen bygger på en vilja att skapa en form som är fri från det förväntade, där de olika materialens status har utraderats. Jag söker mig till en medveten anakronism.  I närbild bär mina skulpturer på meddelanden. Det visuella språket får stå för sig själv.

Annika Wennberg